BAND NAME
BLITZEN
ACTIVE YEARS
1979-1980
FROM
Linköping
LINE-UP
Joachim "Tjoj" Björk - Vocals
Lasse "Kaos" Rehn - Guitar
Jacob "Jalle Nonsens" Sickenga - Bass
Mikael "Sopan" Karlsson - Drums
Lasse "Kaos" Rehn - Guitar
Jacob "Jalle Nonsens" Sickenga - Bass
Mikael "Sopan" Karlsson - Drums
BIOGRAPHY
De kallade sig Blitzen eftersom de ville att folk skulle känna sig som träffade av en hop störtbombare när de hörde dem och för att musiken var snabb, intensiv och kort.
Startskottet gick av i slutet av 1978. Basisten Y Nonsense (Jacob Sickenga) och sångaren och gitarristen El Kaos (Lars Rehn) hade både varit med i Linköpings första punkband Tings of London(som aldrig hamnade på skiva) och Lasse även i den första uppsättningen av IQ 55. Trummisen kallades "Sopan" men hette egentligen Mikael Karlsson. I februari 1979 gjorde Erik Euro (Joachim Björk) entré och tog över mikrofonen.
Den första spelningen ägde rum på Folkets hus i grannstaden åtvidaberg den 27 april samma år. Den följdes av en lång rad spelningar i hemstaden och de blev snabbt ett populärt liveband.
I december 1979 åkte de upp till Stockholm för att spela in sitt bidrag till punkens vinylflora. Det tog inte mer än 7-8 timmar att spela in och mixa de fyra låtarna som släpptes under namnet "Hitsen från Blitzen" på egna etiketten Dovhjort. Och visst gick det fort och visst var låtarna korta. Bara en av dem lyckades ta sig över två minuter men det var ändå ingen råpunk det handlade om, snarare snabb och slamrig punkpop. åtminstone på skivan, live lät det förstås tuffare.
Den 27 juni 1980 på Kannan i Linköping vad det dock dags för "Blitzens last stand". Efter den spelningen splittrades bandet men samtliga medlemmar fortsatte att spela. Joachim hade ett kort tag Lördagsexpressen som medverkade med två låtar på kassetten "Arnes Korvbar" innan han 1981 släppte singeln "Snygg & stygg" under namnet Yoaccim & the Euros. Lars hamnade i Personalen som bytte namn till Hudarna och släppte sjutummaren "Spöktåget" 1985. Mikael fortsatte med System 205 och Jacob hoppade över till IQ 55 men flyttade till Stockholm och nådde till och med viss kommersiell framgång (om än inte i bandets egna fickor) med glamhårdrockarna Reptile Smile. Långt senare dök han upp i Sonic Negroes.
(Texten hämtad ur boken Ny Våg av Peter Kagerland)
Startskottet gick av i slutet av 1978. Basisten Y Nonsense (Jacob Sickenga) och sångaren och gitarristen El Kaos (Lars Rehn) hade både varit med i Linköpings första punkband Tings of London(som aldrig hamnade på skiva) och Lasse även i den första uppsättningen av IQ 55. Trummisen kallades "Sopan" men hette egentligen Mikael Karlsson. I februari 1979 gjorde Erik Euro (Joachim Björk) entré och tog över mikrofonen.
Den första spelningen ägde rum på Folkets hus i grannstaden åtvidaberg den 27 april samma år. Den följdes av en lång rad spelningar i hemstaden och de blev snabbt ett populärt liveband.
I december 1979 åkte de upp till Stockholm för att spela in sitt bidrag till punkens vinylflora. Det tog inte mer än 7-8 timmar att spela in och mixa de fyra låtarna som släpptes under namnet "Hitsen från Blitzen" på egna etiketten Dovhjort. Och visst gick det fort och visst var låtarna korta. Bara en av dem lyckades ta sig över två minuter men det var ändå ingen råpunk det handlade om, snarare snabb och slamrig punkpop. åtminstone på skivan, live lät det förstås tuffare.
Den 27 juni 1980 på Kannan i Linköping vad det dock dags för "Blitzens last stand". Efter den spelningen splittrades bandet men samtliga medlemmar fortsatte att spela. Joachim hade ett kort tag Lördagsexpressen som medverkade med två låtar på kassetten "Arnes Korvbar" innan han 1981 släppte singeln "Snygg & stygg" under namnet Yoaccim & the Euros. Lars hamnade i Personalen som bytte namn till Hudarna och släppte sjutummaren "Spöktåget" 1985. Mikael fortsatte med System 205 och Jacob hoppade över till IQ 55 men flyttade till Stockholm och nådde till och med viss kommersiell framgång (om än inte i bandets egna fickor) med glamhårdrockarna Reptile Smile. Långt senare dök han upp i Sonic Negroes.
(Texten hämtad ur boken Ny Våg av Peter Kagerland)
